söndag 16 november 2008

Humörsvängningar...

Har tillbringat söndagen på lägenhetsvisningar, många sådana blev det.
Men det känns inte som detta kommer att fungera, de flesta kändes trånga, smaklösa och illa planerade. Inte många själar som var och tittade på dem inte. Skillnad på två av dem, nämligen de två som jag kan tänka mig. Där var det istället kö IN till visningarna, inte ett spår av någon finanskris där inte...

Resultatet blir förmodligen att min ekonomi inte ens tillåter att vara med på första rundan av mäklarnas rundringningar. Men större under har ju skett, bara att vänta och se som det brukar heta.

Men de lägenheter jag förmodligen skulle kunna köpa imorgon för att inga andra spekulanter visade sig, kan jag nog inte tänka mig att bosätta mig i.
Det kommer att kännas som om någon stoppat in mig i en låda, låst den och kastat bort nyckeln. Kan man verkligen trivas då?



Kändes som jag var på G, men nu var det mest ett stort steg tillbaka. Kanske är det en sådan känsla som måste till för att man skall hitta nästa trappsteg, vad vet jag, men uppmuntrande var det absolut inte.

Får ta nya tag helt enkelt, tröstar mig med denna låt så länge...

5 kommentarer:

Honungsbullen sa...

Oh, brotha! Varenda gång du skrivit, så lutar jag mig tillbaka och bara njuter. Vilken talang! Must run in da family! :) Well, lägnhetsbekymret kommer att lösa sig, så fort läget ser riktigt desperaat ut och du är nära att ge upp. När en dörr stängs, så öppnas en annan. Gäller bara att se dem när de öppnar sig. I värsta fall får du väl inrätta dig i en hyreslägenhet tills ett gyllene tillfälle dyker upp. Den låten är min favorit för tillfället.

Honungsbullen sa...

Förresten så finns det fler som vill kommentera här, men kan inte om de inte har g-mailkonto. Ändra inställningar om du kan, så är du snäll?

Nightrider sa...

Snäll är jag, hade bara inte kunnandet att fixa inställningar, men nu så...

Anonym sa...

Wonderful!

Lallis - liv och leverne sa...

Lycka till!!
Och jag vet exakt hur det är att stoppa in sig på ett ställe. FÖr jag var tvungen. Hade inget som ehlst val.
Bor i en trea med alla mina barn..
Men å andra sidan är det kke skillnad när man köper. Kan tänka mig att man är tvungen att vara mer selektiv då.
Och du har väl rent praktiskt mer tid på dig än vad jag hade.
/Lallis